Att måla är rekreation för mig

Till professionen är jag präst. Först församlingspräst i Örebro S:t Nicolai i ca tio år, sedan som missionsteolog på kyrkokansliets internationella avdelning i Uppsala i 7 år. Jag arbetade med relationerna till kyrkor i tredje världen och fick då möjlighet att inbjuda konstnärer från våra partners i världen att vara med i två större utställningar som turnerade i Svenska kyrkan; Världens Kristus och Made in Asia-Kristustolkningar.

Våren 2008 började jag som domprost i Visby. I mitt jobb blir det mycket papper som ska skrivas och läsas, möten och sammanträden. Då är det skönt att få sjunka in i denna bildvärld. Bilderna som jag visar är målade på lediga stunder, framförallt på somrarna i svärmors sommarhus i Småland, Flivik, Misterhults församling mellan Västervik och Oskarshamn, i Linköpings stift.

Inte ikoner

Ikoninspirerade bilder – slagmetall, slitna presenningar, form, känsla och färger från ikonernas värld. Men jag målar inte ikoner. Det känns angeläget att säga det tydligt. Jag är på tok för otrogen och experimentell i mitt målande för att platsa i ikonmålarnas skara. Däremot är jag sedan ungdom fascinerad av ikonmåleriet. Den östliga kyrkans rika bildspråk är inspirerande att ta spjärn emot. Jag tar till mig en del av det klassiska ikonmåleriets lagbundenhet men bearbetar det genom att bryta upp, utelämna, möblera om. Jag lånar lite här och där, vrider till det, lyfter fram detaljer och strävar mot det enkla. Syftet är att skapa en vacker bildbrygd med läkande och lugnande inverkan på människor.

Varför alla dessa händer?

Som du säkert uppmärksammat fastnar jag ofta för ikonbildens händer. Ofta lyfter jag ut dem och beskär runt omkring. Jag gillar händer som välsignar, vinkar, hälsar, uttrycker omtanke och bryr sig. Händerna är liksom fortsättningen på vårt böneliv. När bönen lämnat vår tunga så har det blivit en fråga också för vår hjärna och – för våra händer. Bön är inte bara ord utan också en del av ett kristet handlingsprogram. Vi har ansvar för det vi ber. Jag tror att min bön förbinder mig att göra det jag just bett om. Det vi formulerat med ord när vi knäppt våra händer kräver att vi öppnar dem och själva handlar och agerar i bönens riktning. Våra liv ska vara den praktiska konsekvensen av det vi ber. Det är med våra händer vi agerar och är solidariska. Gud har inga andra händer än dina och mina. Det är med våra händer som Gud verkar, handlar och agerar. Gud har inte lagt alla äpplen i vår korg – men bland annat där. Är du redo?

Därför så många händer på mina presenningsikoner.